"Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Så lyder det övergripande målet för jämställdhetspolitiken. För att uppnå det måste vi ha kunskap om kvinnors och mäns situation i samhället. Med hjälp av fakta i form av statistik kan vi följa kvinnors och mäns villkor inom många områden. Statistiken kan användas i de jämställdhetsanalyser som krävs för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all verksamhet. Den välkända boken "På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet" gavs ut för första gången 1984 och ges nu ut vartannat år. I den här upplagan finns, liksom tidigare, lättillgängliga tabeller och diagram med aktuell statistik om kvinnor och män inom ett stort antal områden."

 

Klicka här för att komma till Statistiska Centralbyråns sida för publikationen.

Nu har jag läst klart Blod Eld Död och rekommenderar den varmt till alla där ute som vill ta del av en bit svensk hitsoria. När man läst den kan man nästan tro att den svenska scenen är mycket större än vad den egentligen är rent globalt sett. Boken innehåller även ingående berättelser om intressanta personer såsom Ace, Dead, och min favoritskildring var av Niklas Kvarforth.

---

Nu tänkte jag lägga upp min källförteckning jag använde mig av för ett par år sedan för fler boktips o dyl:

Tryckt litteratur:

Ambrose Joe (2001) The violent world of MOSHPIT culture, London, Omnibus Press

Becker Melker och Lindeblad Mattias (2008) Hårdrock – Rundgång, nitar och nackspärr, Sundbyberg, Semic

Bergman Åsa (2009) Växa upp med musik, Västra Frölunda,
Intellecta Docusys,

Bossius Thomas (2003) Med framtiden i backspegeln,Göteborg, Daidalos

Ekeroth Daniel (2006) Swedish Death Metal, Johanneshov, Tamara Press

Jakbo Rickard (2007) Hårdrock!, Katrineholm, LL Förlag

Kahn-Harris Keith (2007) Extreme Metal –Music and culture on the edge, Storbitanien, Berg Publishers

Uppsatser:

Nina Wenedikter (1994) Death Metal - en nutida musikform, Lunds universitet

Carnemalm Elin  och Garsén Jenni (2004) Tjejers och killars identitetsutveckling i Dödsmetallkulturen – en komparativ studie, Lunds Universitet

Rydehed Stefan (2007) Semiotisk analys av Death och Black Metal musikvideos Högskolan i Halmstad

Holstad Stina (1999) Satanism eller Djävulsdyrkan? Välkommaskolan Malmberget


Visuella källor:

Michael Moore (2002) Bowling for Columbine, USA

Sam Dunn (2006) Metal: A Headbanger's Journey, Kanada

Sam Dunn (2007) Global Metal, Kanada

---

Det fanns fler som fick ta plats i min litteraturstudie men inte kom med till själva uppsatsen. Men jag verkar inte ha kvar den listan digitalt.

1. Hen säger åt dig att komma ut ur bubblan.
2. Hen säger att du inte förstår
3. Hen säger att du lever i förnekelse
4. Hen säger att du blundar för normer och strukturer

(i själva verket så har hen slut på argument, hen kan omöjligt veta ifall du ser normerna eller inte. Även om du sett strukturerna så betyder det inte att du nödvändigtvis har samma åsikt som hanom - men det är väldigt svårt för hen att ta in.)

Andra knep feministen kan dra till med är:

• Försöker dra liknelser (som ofta resulterar i att ämnet hamnar "off topic" och hen inte behöver diskutera det första ämnet längre)
• Söker "ryggdunk" av sina medsystrar. (farligt likt mobbarbeteendet på skolgården och vad de själva hatar hos patriarkatet)
• Hen vrider gärna till dina argument och försöker vända dem emot dig. (Du tycker det är skrattretande att hen gjort en så knasig tolkning av dina ord men blir ganska förargad när hen tror att det är en OK teknik att använda)

"Enligt detta resonemang är den som förnekar Guds existens en legitim ateist, men han ansluter sig till en speciell sorts ateism. Om vi däremot tolkar ateism som förnekelsen av Guds existens så är den person som bara saknar teistisk tro inte en äkta ateist, utan en bedragare. Att på detta sätt exkludera vissa ateister per definition tycks mig frånstötande, och det visar okunskap om hur betydande ateister har argumenterat under många år."

"Ateism karaktäriseras av en avsaknad av tro på existensen av gudar. Denna avsaknad av tro kommer vanligtvis till antingen genom ett medvetet val, eller från en inneboende oförmåga att tro på religiösa läror som framstår som otroliga."

"Ateism är INTE en 'tro'. Ateism härleds från grekiskans atheos och betyder helt enkelt 'bort från tron på en gud eller gudar'. Ateister 'tror' inte och det är inkorrekt att anta att tron på en övernaturlig varelse eller varelser på något sätt är likvärdig med 'icke-tron' på samma varelser. Det är den inte."

Teodicéproblemet, Ondskans problem, behandlar problemet med att förklara Guds existens - närmare bestämt hur Gud kan vara både god och allsmäktig - när det finns ondska och lidande. Ett förslag till lösning på teodicéproblemet kallas en teodicé. För att man över huvud taget skall kunna tala om teodicé förutsätts Guds existens, liksom det ondas. Om den ena eller andra tas bort, förekommer inte längre något problem. (En tidig formulering av detta var Epikuros paradox. Epikuros menade att eftersom ondskan finns så kan inte gudarna vara allgoda, utan är likgiltiga inför människan.)

 

Problematiken i teodicéproblemet kan beskrivas som att inte motsäga sig själv och samtidigt behålla en systematisk helhet när man på en och samma gång hävdar de tre satserna

"Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?"

Svar på detta påstående är nedanstående enligt Bibeln:

 

Bibeln säger att hela världen är i den ondes våld. Att det är därför som jorden inte är ett paradis. 1 Johannes 5:19 "Vi vet att vi härstammar från Gud, men hela världen befinner sig i den ondes våld." Detta i sin tur kommer sig främst av upproret i Edens trädgård då ormen förledde Eva att äta av frukt från kunskapens träd. Men även av att Ärkeängeln Mikael och hans änglar slungade ner Draken den ursprunglige ormen till jorden. Uppenbarelseboken 12:7-9 "Och krig bröt ut i himlen; Mikael och hans änglar drabbade samman med draken; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himlen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom."

 

Resultatet av detta ser vi i verserna i Uppenbarelseboken 12:12, 13 "Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist."

Till slut kommer Gud att ordna så att ondska upphör att existera. Uppenbarelseboken 21:3-6 "Och jag hörde en hög röst från tronen säga; "Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit. Och han som satt på tronen sade; "Se! Jag gör allting nytt." Och så säger han; "Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna." Och han sade till mig: "De har blivit verklighet! Jag är Alfa och Omega, början och slutet. Åt vemhelst som törstar vill jag fritt ge av källan med livets vatten." Bibeln säger alltså att det onda existerar men ska upphöra att existera.

 

Teodicéproblemet handlar alltså om att vara koherent. Problemet förekommer enbart i de monoteistiska religioner som bekänner en allsmäktig och god Gud.

 

Så vill man alltså diskutera Guds godhet i all ondska så bör man alltså:

• se till vilka fakta, teoretiska förmågor som finns i ämnet eller kännedom om ett sakförhållande eller en situation
• se att det endast finn EN gud

Så .. låt höra vad NI tycker. Själv är jag ateist.

Läste på Janes blogg nyss om det här påhittade "hen-dagiset" som väckte förargelse. Du kan klicka här för att komma till inlägget.

Tonarter

 

De gamla grekerna utvecklade de så kallade kyrkotonarterna, de är åttatonskalor som omfattar en oktav och innehåller olika mönster av toner och undertoner. Elin Carnemalm och Jenni Garsén (2004) beskriver i sin uppsats att metalmusiken domineras av de mörka tonarterna. Eftersom kyrkotonarterna har präglat den västerländska musiken så mycket medför det ofta direkta känslor och associationer till fara och ondska för lyssnaren. Metal domineras av den Phygriska och Locriska kyrkotonarten, vilka båda anses ge ett mörkt och hotfullt intryck. Som jämförelse kan nämnas den Ioniska eller den Mixolydiska tonarten, vilka är de ljusaste och klaraste, oftast ligger som grund i popmusik. I dokumentärfilmen “Metal: A Headbanger's Journey” - Sam Dunn^[2] (2006) får man reda på att bluesskalan har en upphöjd kvart, tritonus, som på medeltiden betraktades som Djävulens ton eftersom det ljudet ansågs mana fram odjuret, den onde. I gamla tider var denna ton förbjuden men under sent 60-tal gjordes tritonus sig känt genom rockbandet Black Sabbath^[3].

 

 

Instrumentteknik

 

Vidare beskriver Carnemalm och Garsén att en vanlig gitarrteknik i Extrem Metal^[4] är att stämma ned gitarren vilket innebär att frekvensen på gitarren sänks ett eller två tonsteg. I vissa subgenres drar man detta till sin spets och sänker gitarrens lägsta E-sträng så lågt som till ett B eller ett A. Stefan Rydehed (2007) beskriver att Extrem Metal vanligtvis spelas i hög fart där trummorna har ett väldigt stort inflytande och sätter takten (till skillnad från basen i övrig musik) och trumslagaren använder sig av tekniker som blastbeats^[5], dubbla bastrummor^[6] och övriga takter som ofta byts väldigt abrupt.

 

 

Sången

 

Vad som mer kan vara utmärkande i Extrem Metal är sångtekniken. Rickard Jakbo (2007) skriver att det låter som att sången gurglas fram och att det påminner om dödsrosslingar, samtidigt som han skämtsamt jämför ljudet med ”Kakmonstrets”^[7] stämma. Tekniken kallas för growling och Keith Harris (2001) skriver att sångaren övergivit praktiskt taget alla tendenser till melodi. Det finns många olika sätt att framföra growling på och sången är ofta det som mest kännetecknar ett band. Rydehed förenklar i sin uppsats den vokala insatsen genom att beskriva growling som gutturala läten, morrande och skrikande. Vidare enligt samma källa kan man läsa att hörbarheten av texterna inte alltid är det mest väsentliga, mer än att man själv ska uppfatta vissa fragment av vad som sjungs. Sången kan vara förbunden och dold i musiken förutom då vissa ord uttalas tydligare så att lyssnaren får en egen uppfattning om vad lyriken handlar om. Själva texten passar in i musiken genom en uppstyckad form som kommer till sin rätt när musiken gjort sitt, med de avgörande variablerna som är sound och rytm. I dokumentärfilmen Metal: A Headbanger's Journey av Sam Dunn kan en annan sångteknik i Metal ses som en återgång till en operamässig röstanvändning som utvecklades på 1800-talet, och vidare ger man lysande exempel på vokalister inom det här området som är Bruce Dickinson från Heavy Metal bandet Iron Maiden^[8] och Rob Halford som figurerar i bandet Judas Priest^[9].

 

”Och det kommer alltid att finnas musik som missförstås. Kanske sitter just nu en långhårig Nu-metallare i en avlägsen skolbyggnad av gult tegel och vill skriva Nu-metallens historia. Men kanske har han en sur musiklärare som säger att en sådan historia inte går att berätta. För den finns inte. Däremot kan du skriva hårdrockens historia, förklarar han. Ja, Nu-metallkillen kanske precis som jag, också får vänta i många år på att berätta om sin favoritmusik. Kanske är det bäst så. Då får han och hans kompisar ännu en sak att revoltera mot.” (Jakbo, 2007, sidan 121)

Tyvärr har jag inte hittat någon litteratur om denna musikstil. Därför kan jag heller inte sammanställa så mycket mer om just denna genre. Men Jakbo skriver att många stilar möts i Nu Metal. Det är rap, punk, grunge, alternativ rock och hårdrock som blandas. Det är även i denna musikstil fansen ställt till med stora rubriker genom våldet i moshpiten. Under Woodstockfestivalen 1999 hade, enligt Joe Ambrose, moshpiten fyra våldtäkter på sitt samvete.

 

Och som kommentar till ett av de mest kända Nu Metal banden Limp Bizkit^[34] skriver Marilyn Manson^[35] på sin hemsida:

 

“The kind of illiterate apes that beat your ass in high school for being a 'fag' now sell you tuneless testosterone anthems of misogyny and pretend to be outsiders in a world that they were born to wear their ADIDAS-FILGER ING uniforms in. And we buy it up, helplessly.”

(Marilyn Manson, Ambrose, 2001 )

 

Manson uttrycker sitt missnöje över att Nu Metallarna inte är av arbetarklass, han ansåg att Metal är något som hör arbetarklassen till och har svårt att acceptera det nya modet som intågar i Metalvärlden. Nu metallen (även kallad Neo Metal) är något som ger en sur smak i munnen på många hårdrockare som håller sig till den äldre skolan. Denna musikstil anses vara ”mainstream” och många tycker inte att den ska gå under etiketten Metal. Rocken anses vara arbetarklassens musik och Nu metallens stil passar enligt många mest in på medelklass.

 

Genom Wikipedia får jag fram att den vanligaste uppfattningen är att Nu Metal är en genre där de metalband som inte passar in någon annanstans placeras. Nu metalband kan ha många gemensamma kännetecken; lågt stämda gitarrer, mindre komplicerat gitarrspel än i övrig Metal och sångare som varierar mellan flera olika sångstilar. Anledningen till detta är att Nu Metalband oftast blandar det tunga ur Metal med en annan mer eller mindre orelaterad stil, som till exempel hip-hop, techno eller punk. Förvirringen över vad som är Nu Metal växer sedan många band som klassificerats som Nu Metal, och i vissa fall hjälpt till etablera stilen, väljer att kalla sin musik något annat, för att slippa ”mainstreamstämpeln” som ofta medföljer. Dessutom har fans av andra Metalstilar för vana att kalla allt som inte följer traditionella Metalregler för just Nu Metal som en förolämpning, oavsett vad stilen faktiskt är.

Pamela des Barres^[39] är världens mest kända groupie^[40]. Enligt Sam Dunn (2006) är detta ett perspektiv på sexualiteten inom Metalkulturen man sällan hör om. Han menar att den stora debatten är att groupies ses som sexobjekt, maktlösa i sin roll. Men enligt Pamela är groupies precis där de vill vara. Hon menar på att tjejer som hänger med banden inte blir tvingade in i bussar och sovrum. De vill det själva och de gör allt i världen för att komma dit. De gör exakt vad de önskar.

 

Sex, droger och rock´n roll!

Exakt så lever man, menar Pamela Des Barres.

Sam Dunn (2006) forskar vidare i sin dokumentär och finner att Heavy Metal av tradition alltid varit mansdominerad. Traditionen visar på en slags pojkklubb med aggressiv musik och inte särskilt inställd för att fånga upp kvinnlig publik. Kvinnan utesluts inte medvetet men det faller sig mer naturligt så. Styrka är ett verktyg i arbetarklassens maskulina anda enligt en av Sam Dunns (2006) undersökningar. Metal kom ur musikernas inställning, som oftast bestod av unga män som ville spela snabba gitarrsolon. Sam Dunn (2006) menar vidare att tonårens frustration ihop med viljan att bli en bra musiker betecknade många av den tidiga Heavy Metal musikens publik. I olika intervjuer framhävs att unga män i tonåren känner en ängslan kring sexualitet, men för en period är den som bortblåst. Intresset att hantera relationen man – kvinna finns inte. Istället skapas under denna tid en sorts hjältevärld bestående av enbart män. I vidare intervjuer får Sam Dunn fram att man kan kalla vissa band (exempelvis Heavy Metalbandet Manowar^[36]) för sexistiska, men genom att göra det missar man ändå något. Som förklaring påstås det att maskuliniteten innebär en frihet då kvinnan anses försöka fjättra och tämja mannen. Hon ses alltså som ett hinder för mannens intresse i att vara en fri individ. Nu Metalbandet Slipknot^[37] säger i en intervju till Sam Dunn (2006) att Metalmusiken kan ses som det stora upproret, där sann maskulinitet är bestående av riktiga karlar går samman och slår sig för bröstet. Det är helt enkelt ok att, för en kille, gå på en Metalkonsert, ta av sig tröjan och kasta loss istället för att försöka vara känslosam. Metal ses som ett bra forum där mannen får en chans att anamma sin frihet tillsammans med andra män.

 

Metalmusikens fokusering på manliga attribut och olika förekommande kvinnoförnedrande inslag gör att kvinnor inte fullt ut kan identifiera sig med Metalkulturen enligt Bossius. Han menar vidare att Metalkulturen är och alltid har varit en huvudsakligen manlig delkultur byggd kring traditionella manliga attribut och identiteter. Bossius nämner även tre strategier eller identiteter de kvinnliga musikerna ofta använder sig av i Metalkulturen: häxan, den aggressiva kvinnan samt ett exponerande av sig själv som könsvarelse. Den aggressiva identiteten och den exponerande strategin medför en låg status i kulturen medan häxan är den minst problematiska. Bossius skriver att häxidentiteten ligger helt i linje med och erbjuder en sorts självklar kvinnlig infallsvinkel till det som endel subgenres står för (exempelvis i Black Metalkulturen). Rydehed däremot menar att kvinnan kan ses som en symbol av oskuld, naturen, realitet, mystik och renhet. Lyriken i till exempel Black Metal har ofta ett symboliskt värde och man kan se i olika musikvideos att kvinnan används som en metafor istället för objekt.

 

På ytan kan Metal verka vara hypermaskulin och aggressiv, men så enkelt är det inte med tanke på till exempel Glam rockarna som var populära på 80-talet. Sam Dunn (2006) säger att killarna där faktiskt ser ut som tjejer eller strävar efter ett androgynt utseende. Det blev lite av årtiondets mode. Dam Dunn (2006) får fram att det manliga upproret gjorde man genom att tänja på könsrollerna, för det gick inte att göra uppror på annat sätt. ”Hur gör man uppror som man? Ta en ännu striktare kostym än sin fars?” Upproret mot hur en man skulle vara, i denna typ av maskulinitet, yttrade sig genom att hårdrockaren iklädde sig allt som kännetecknade kvinnan, såsom: smink, långt hår, färgstarka kläder och spets. Den hypermaskulina identiteten fanns nu i att se ut som en kvinna! Att vara feminin är det mest maskulina. Dee Snider^[38] säger till exempel i en intervju att han själv aldrig tvekade på sin sexualitet i samband med att han står på scen iklädd damunderkläder. Bandet fick kritik för sitt utseende på det här sättet och därigenom fick de mer uppmärksamhet. Så genom att vara kvinnlig i sin image kunde Metalbanden få mer tid i rampljuset.

 

En annan sida av modet som belystes i ”Metal: A Headbanger's Journey” är att Rob Halford i bandet Judas Priest hade läder-barernas gaykläder med läder och nitar och var själv homosexuell. Alla gayfans förstod vad det handlade om men inte de straighta som tyckte att det var så långt ifrån gayvärlden man kunde komma. Så vad få vet om idag är att hårdrockens typiska attribut i form av skinnjackor och nitar härstammar från en gaykultur.